Dags då för del tre i vår serie Nollpunkt och musiken. Denna gång är mixen signerad Kim Abelsson som är en av eldsjälarna bakom klubben Woody West. Klubben håller vanligtvis till på Pusterviksbaren i Göteborg men kan ibland dyka upp lite här och var. På Woody är det countryn, rutiga skjortan och bootsen som regerar sida vid sida med conversen och indie-rocken/popen. Igår stod Bon Iver från Wisconsin på scen. Folket visste om det och kom dit. Jag kom dit. För sent.

Ladda ner: Nollpunkt och musiken #3: Woody West (mp3)

---

Berätta lite om musiken i mixen, vad är det vi får höra?
Vi hör framförallt musik som man på något sätt kunnat uppleva live hos Woody West tidigare, eller kommer kunna uppleva live hos oss i höst. Det är en blandning av nytt och gammalt, och flera olika stilar som man kan förvänta sig att kunna höra under en Woody West-kväll. Här finns allt från dansanta indiepophits, rumlande rockriff och stämsångsfylld country, till snygga ballader och skruvad folkpop. Några namn är välbekanta idag (My Morning Jacket, Band Of Horses & Fleet Foxes) andra är nya bekantskaper som kommer bli välkända (Chad VanGaalen, Blitzen Trapper & Grand Archives) och några är gamla bekanta (Jayhawks, Damien Jurado & Lambchop).

Jag gick till Pustervik igår för att kolla in Bon Iver, men när jag kom dit var det redan slutsålt och fullsatt. Vad missade jag?
Du missade den bästa spelningen på Pusterviksbaren efter att scenen flyttades. Tyvärr var det många fler än ni som inte kom in, men det är väldigt roligt att så många vill komma och se de band som vi älskar (i våras sålde Band Of Horses tokslut och snart är biljetterna till Okkervil River borta). Bon Iver live är tyngre och mer fysiskt än på skiva. Fantastiskt dynamiskt med många spännande och oväntade arrangemang som två trumset, två gitarrer och fyra stämsång ibland.

Vad händer annars på Woody framöver i höst?
Vi fortsätter att sätta ihop ett klubbprogram som vi själva bara blir mer och mer stolta över, vi får bättre band, hittar nya spännande namn snabbare och får bättre kontakter efter alla våra år (8 år nu). Vi utökade vårt fasta program från en Lördagsklubb i månaden på Pusterviksbaren, till att även ha en Vardagsklubb varannan onsdag när Pustervik satsade på att flytta sin livescen och sätta in ett grymt ljudsystem. Vi tyckte att detta måste vi ta vara på; en så här fin livescen måste utnyttjas. I höst kommer bland andra Okkervil River och Chad VanGaalen till Vardagsklubben och till Lördagsklubben kommer bland andra Damien Jurado och mina egna favoriter Blitzen Trapper. Samtidigt fortsätter vi självklart använda andra lokaler och dagar beroende på vilka artister som vi kan få boka; i höst kör vi till exempel Hold Steady och Lambchop på Sticky Fingers Top Floor.

WOODY-KIM GUIDAR OSS GENOM MIXEN:

Bon Iver – For Emma
Justin Vernon har under namnet Bon Iver kommit att stå för ett av senare års mest säregna genombrott. Debutskivan ”For Emma, Forever Ago” som mestadels är inspelad av honom själv, ensam i en liten stuga i ödemarken i Wisconsin, har sedan den först kom ut för något år sedan sakta men säkert vuxit till ett av de mest hyllade debutalbum från en lågmäld singer/songwriter på senare år och en framtida klassiker. Bon Iver spelar på Woody West Vardagsklubbspremiär på Pusterviksbaren den 24/9.

Grand Archives – Torn blue foam couch
Bandets ledare Matt Brooke var tidigare med i Band Of Horses. Deras debutskiva är helt sensationellt bra och en av året plattor. Lysande California-countrypop med lysande melodier och ljuvlig stämsång. Skulle spelat på Woody West under Way Out West-festivalens klubbprogram men fick tyvärr ställa in.

Chad VanGaalen – Bare feet on wet griptape
Den kanadensiske indie-konstnären Chad VanGaalen lyckas förena sin egen excentriska musikalitet med genialt tilltalande popmelodier och arrangemang. Likt många unga indiepop-singer/songwriters idag (Jens Lekman, Andrew Bird m fl) begränsar sig inte VanGaalen till enkla sånger med gitarr utan bygger ihop sina popsymfonier genom klipp & klistra-teknik på kammaren. Med hjälp av syntar, xylofoner, gitarrer, dragspel, trummaskiner och diverse hemgjorda instrument och förstärkare blir resultatet eget, intimt och genuint. Kommer få sitt stora genombrott under hösten och spelar på Pusterviksbaren 3/12.

She & Him – This is not a test
Skådespelerskan Zooey Deschanel slog sig ihop med Woodybekantingen M.Ward och har gjort en av de varmaste countrypopplattorna i år. M.Ward har spelat på Woody tidigare, tyvärr sätter fröken Deschanels Hollywoodkarriär käppar i hjulen för längre turneér.

Okkervil River – Lost coastlines
Idag ses bandets ledare, låtskrivare och sångare Will Sheff, som en av de stora amerikanska låtskrivartalangerna bredvid Conor Obersst, Colin Meloy och Jim James, han har storslagna litterära ambitioner, fantastiska melodier, vildsinta idéer och ett galet bra band. Senast gänget besökte Woody var i maj 2006 inför en alltför liten men totalt hänförd skara då bandets spelning krockade med Belle & Sebastian. 29/10 är säkerligen sista chansen att se dem på en så intim scen som Pusterviksbaren.

Band of Horses – Ode to LRC
Senaste Woodybandet som fått stort kommersiellt genombrott. Idag känner de flesta till dem, och deras spelning på Sticky Top Floor sålde ut långt i förväg.

Lambchop – Grumpus
Lambchop skulle kunna liknas vid fin whiskey eller konjak, ett krafullt rött vin eller en god cigarr, det är en smak som växer fram med åren. Kurt Wagners djupa berättarstämma, högst litterära texter och välarrangerade låtar är av absolut yttersta kvalitet när du lärt känna Lambchops musik. Bandet har gjort en egen liten Gbg-turne, vi har tidigare arrangerat dem på Storan, Draken, Trägårn, Nef och den 21/11 är det dags för Sticky Top Floor.

Jeff Hanson – This time it will
Att Jeff Hanson ligger på coola indie-etiketten KILL ROCK STARS (Decemberists, Gossip, Deerhoof m fl) vars tidigare indie-singer/songwriter var ingen mindre än Eliott Smith säger en hel del. Och visst svävar Eliott Smiths spöke över Jeff Hansons avskalade kammarpopsymfonier men där svävar också framförallt unge Hansons änglalika röst som hamnar nånstans mellan Antony och Cat Power. Dyker upp igen (han har tidigre vart support åt M.Ward på Woody) den 22/10 på Pusterviksbaren.

Jenny Lewis – See Fernando
Fröken Lewis är i mitt tycke den obestridda indie-drotningen idag, hon har rösten låtarna och utstrålningen. Lika bra solo som med bandet Rilo Kiley. Här har vi ingen annan Woodykoppling än att jag har fått äran att vara DJ när California-primadonnan spelar på Kägelbanan i Sthlm 13/10.

My Morning Jacket – Librarian
My Morning är idag ett av världens bästa band. Det här är en av flera fantastiska låtar på deras senaste mästerverk ”Evil Urges” som fått oförkänt kritik för att vara svår. Gänget gjorde en makalös spelning på vår Lördagsklubb precis innan deras stora genombrott för några år sedan.

The Hold Steady – Hot soft light
I höst (17/10) kommer Brooklyngänget Hold Steady till Woody West och Gbg för första gången. Hold Steady förenar energin från sina ungdomshjältar Replacements och Husker Du med Springsteen-serenader till romantiska förlorare på Brooklyns bakgator. Det är klassisk gitarrbaserad amerikansk rock med sprittande riffglädje, tokfest till bristningsgränsen och skrålande allsångsrefränger som höjts till skyarna av en enig kritikerkår de sista åren (När Rough Trade släppte nya albumet ”Stay Positive” i juli blev plattan utnämnd till veckans/månades album av NME, Uncut, MOJO och Q samtidigt).

Blitzen Trapper – Furr
När den alternativa countryn är som bäst lämnar den jorden i ett kosmiskt skimmer, i Blitzen Trappers tappning blir den bortrövad i rymden av cowboy-robotar. När de smått galna excentrikerna i sexmannabandet Blitzen Trapper fick 8.5 i betyg av PITCHFORK för sin självsläppta tredjeplatta ”WILD MOUNTAIN NATION” förstod man att något stort var på gång. En vansinnigt vildsint resa från start till mål, tänk dig att Pavement försökt göra country-rock tillsammans med en ung Beck så kommer du nära. Vår Lördagsklubb den 18/10 blir en klassiker.

War on drugs – Taking the farm
Indie-rockbandet The War On Drugs har stått för en av årets mest spännade debutplattor med sitt album ”Wagonwheel Blues” som kom ut på suveräna indie-etiketten SECRETLY CANADIAN i somras. Skivan vibrerar av inspiration och berättarglädje, Philadelphiagänget lyckas förena en klassisk rocktradition med förebilder som Dylan, Petty och Springsteen med den skeva exprimentaliteten du hittar hos band som Sonic Youth och Spacemen 3. Absolut ett stort framtidsnamn som kommer agera support åt Hold Steady i höst.

Damien Jurado – Gillian was a horses
Denne Seattlebaserade indie-singer/songwritern framstår mer och mer som en av sin generations starkaste låtskrivare och personligheter. Genom åren har han aldrig tvekat att gå sin egen väg, och även om Jurados musik är klart förankrad i folkmelodier, var han tidig med att exprimentera med elektroniska element och hämta inspiration från den samtida indiescenen för att förstärka sina personliga sånger. Den här låten från kommande plattan är en underbar poppärla med snygg stämsång. Den 15/11 spelar han på Pusterviksbaren.

The Jayhwaks – Blue
The Jayhawks tillhör alt.countryns allra största hörnstenar, som låg bakom de klassiska 90-tals albumen ”Hollywood Town Hall” och ”Tomorrow The Green Grass”. Tillsammans med Uncle Tupelo och sedemera Son Volt och Wilco lade de grunden för det som kom att kallas alt.country, vad det nu betyder. De revolutionerade 90-talet och lade grunden för senare tids alternativa indierockscountrysuccéer som Ryan Adams, My Morning Jacket, Bright Eyes, Fleet Foxes & Band Of Horses. När Gary Louris och Mark Olson spelar på Woody den 4/12 är det första gången bandets grundare står på scen samtidigt i Göteborg.

Fleet Foxes – White winter hymnal
Sedan vi såg dem första gången under årets SXSW-festival har mycket hänt. Fleet Foxes är årets band, de har gjort en fantastisk debutplatta och minst lika otrolig 5 spårs Ep. De var lika förtrollande bra under Way Out West och det band vi allra helst vill få jobba med så snart som möjligt.