Scen ett föreställer en avrättning, men det tar ett tag innan man förstår. Soldaterna som den stillastående kameran ibland fångar småpratar lite, skrattar till, röker en cigarett. Snart ser man också de fyra personer som står på knä i åkern, de som strax ska skjutas i ryggen av de till synes oberörda soldaterna. Filmen spelas sen baklänges; vi får följa en av de fyra via rättegång, fångtransport, gripande och vardag.

När Amnesty International ska presentera sin årliga rapport om dödsstraffet i världen väljer man att göra det i samband med en visning av Jens Assurs nyproducerade kortfilm, Killing the chickens to scare the monkeys, på biografen Zita i Stockholm. Filmen är en trettio minuters exposé över hur snabbt livet kan ta en abrupt vändning och få ett grymt slut. I alla fall om man bor i Kina. Filmen är inspelad i Thailand, men utspelar sig i Kina, landet där man avkunnar fler dödsdomar och avrättar fler personer än resten av världen tillsammans. Titeln syftar på hur dödsstraffet i många länder används som en avskräckande exempel, för att hålla eventuella orosmoment i schack.

- I Kina vill man statuera exempel, säger Jens Assur i det efterföljande panelsamtalet. Det viktiga är inte huruvida den enskilde är skyldig. Genom att slå ihjäl de svaga, håller man de starka på avstånd.

Den inledande scenen i filmen såg Jens Assur på en bild för tio år sedan.

- Den visade en avrättning i Kina, en grupp män som stod på knä. Men det var personerna runt omkring berörde mest, de rökte, småpratade lite. Det var en helt vanlig situation för dem. Jag undrade också över hur det gick till – hur hamnade personerna på
fältet?

Ett av de största problemen med att rapportera om dödsstraffets förekomst i världen är dock att det är så svårt att få tag på information och tillförlitliga siffror. Istället uppskattar man ett lägsta-tal, baserat på information från exempelvis anhöriga. I Kina är mörkertalet så stort att Amnesty inte ens gör en närmare uppskattning, bara att det rör sig om tusentals avrättningar varje år. I kampen mot dödsstraffet tror Jens Assur på populärkulturens förmåga att väcka debatt och opinion, och filmen planeras att visas på festivaler under året, och även på SVT.

- Syftet med filmen är att vara en katalysator för debatt. Jag vill säga så lite som möjligt, då jag tror att diskussionen blir vidare. Beroende på socio-kulturell kontext kommer man också att läsa verket med olika ögon. Det största reaktionen jag har fått hittills är när jag visade manuset för kineser i Thailand, där filmen sedan spelades in. De blev fysiskt illa berörda av filmen, och blev tvungna att lämna lokalen. Jag tror att dödsstraffet är en oerhört stor del av vad som händer i Kina idag, det blir en stor chock och konflikt att ens behöva möta ämnet, säger Jens Assur.