Hon är förkrossad i vårens rum.
Du krossade henne med stumma ord.
De bet sig fast likt en schäferhund.

Dina tankar borde snurra likt ett ekorrhjul.
Eller så har du kastat bort dina tankar,
så som pappersbollar kastas i papperskorgar.

Tiden går, och vad händer när minuterna inte längre räknas?
Då har hon troligtvis bytt ut dig från att vara hennes hjärta.
En annan har tagit din plats.
En levande figur, eller en fantastiskt påhittad.

Men eftersom du aldrig talade ut om hur du kände och tänkte,
har du satt dina spår i henne, för alla dagar.

Hon är inte den slags figur som glömmer.
Hon ställer sig mot sin aprikosfärgade vägg
och skänker golvet några guldfärgade tankar om dig.
Trots din dryga attityd, och din brottning,
vet hon att du är en vanlig, som har sina fel och brister.
Hon är över dig nu, jämt och ständigt.
Tack för det.