Jovars, då var man här igen. Slitit en höst, vinter och vår för att få en period med tom kalender. En dag och en förmiddag har passerat, redan inne på andra boken. Blir fint. Och glad nationaldag förresten. Råkar någon av er befinna sig hemma i moderlandet får ni gärna hälsa på kungen från noll.! (verkar som vi glömde skicka gratulationer i år)

Ar i den smaklosa kebabens, katalysatorlosa men trafiktyngda betongbunkern till huvudstad Tehran. Det ar inte sa illa som det later. Men alla icke-Teheranier man stoter pa flyr faltet fortfare an fort och stannar bara sa lange som behovs for att ordna pappers- och visumarenden.

Man sager att det ar manniskorna som gor staden. I det avseendet ar Tehran en av de battre jag stott pa. Sjalv var jag hyfsat fast besluten att stanna har i en manad for att lara kanna stan. Jag sager hyfsat, for som det ser ut nu flyr aven jag den har avgasdjungeln imorgon.

Ledsen Tehran, men for varje dag blir jag mer overtygad om att Iran ar mer an det har. Sotpartiklar och sakta doende betong ar inte det Persien jag last om. Jag hoppas jag har ratt.