Vi danskere kan også! Svensk musik har altid spillet en vigtig rolle på det danske musikmarked. Men hvordan ser det ud med dansk til svenskerne? Er I ikke nyfikna efter, hvad vi kan? Som tak for al den fantastiske musik I har givet os, tilbydes I hermed lidt fra den danske menu.
Lad jer ikke skræmme af den store mængde af kunstnere. Listen præsenterer jer for en lang række navne på den danske musikscene, nyudklækkede som halvgamle. Albumaktuelle som endnu-ikke udgivne. Og ikke mindst artister, som udgør en del af næste uges program på Roskilde Festivalen, Danmarks legendariske og netop udsolgte musikfestival.
Efterklang – Modern Drift
Fallulah – I Lay My Head
When Saints Go Machine – Smile
The Kissaway Trail – SDP
Kashmir – Mouthful Of Wasps
The Floor Is Made Of Lava – The Floor Is Made Of Lava
As In RebekkaMaria – These Are All Illusions
Efterklang – Scandinavian Love
Kashmir – Rocket Brothers
Fallulah – Bridges
Spiller ikke på Roskilde i år men findes i spillelisten:
Mew – Introducing Palace Players
VETO – You Say Yes, I Say Yes
Spleen United – In Peak Fitness Condition
Vinnie Who – What You Got Is Mine
Vinnie Who – Rise With You
Turboweekend – Into You
The Raveonettes – Last Dance
Choir Of Young Believers – Next Summer
Mew – Sometimes Life Isn’t Easy
Tina Dico – Break Of Day
Teitur – Hitchhiker
Carpark North – Human
The Raveonettes – Love In A Trashcan
VETO – It’s A Test Part. 1
Turboweekend – Trouble Is
Choir Of Young Believers – Why Must It Always Be The Same
Teitur – Louis Louis
Eftersom Spotify endnu ikke er udbredt i Danmark på samme niveau som i oprindelseslandet, eksisterer alle navne, desværre, endnu ikke i databasen. Gør derfor jer selv den tjeneste også at lægge vejen forbi følgende kunstneres MySpace:
Det här är inte en spellista med fransk musik. Det här är en autentisk lista över vad fransoserna lyssnar på. Det är franska band, franska etiketter, artister publicerade i franska tidningar, texter på franska, sångare från Frankrike och naturligtvis musik som handlar om Frankrike. Det är dragspels-slick-jazz, hård elektro, dansant klädbytarpop och sköna stråkar.
Angus & Julia Stone – All The Colours
Ella Fitzgerald – April In Paris
Memory Tapes – Bicycle
Rodrigo Leão – Cathy
Andy Milne – Free Man in Paris
Rodrigo Leão – Histórias
Daniel Mille – Je Voudrais Pas Crever
M83 – Kim & Jessie
Daniel Mille – L’Attente
Grand Corps Malade – L’Ombre Et La Lumière
Daniel Mille – La Butte Sainte-Anne
The Drums – Let’s Go Surfing
Angus & Julia Stone – Lonely Hands
Camélia Jordana – Moi c’est
M83 – Skin Of The Night
Two Door Cinema Club – Something Good Can Work
Rodrigo Leão – The Light Holds So Many Colours
Delphic – This Momentary
James Yuill – This Sweet Love – Prins Thomas Sneaky Edit
French Horn Rebellion – Up All Night
M83 – We Own The Sky
Mina damer och fasaner. Ny månad. Ny musik. Den första maj kanske man förväntar sig att musiken skulle vara av revolutionär karaktär. Något att lyfta näven i luften till. Om inte det så kanske man förväntar sig att musiken åtminstone på något vis sympatiserade med arbetarrörelsen. Det finns ju en hel del att välja mellan. Lennons Working class hero? Något med Blå tåget? Mona Sahlins favoriter med arbetarhjälten Springsteen? Internationalen? Men nej, så blir det inte. Maj månad är mer än dess första dag och ska därför behandlas som vilken månad som helst. Oavsett om det är valår eller inte. Jag fortsätter därför att på gammalt vanligt manér tipsa om det bästa inom alt. country, lo-fi och depprock och kryddar med lite discodunk.
Brisa Roche – Whistle
Tyler Ramsey – Walking Away
Girls In Hawaii – Shades of Time
The Magnetic Fields – California Girls
The Low Anthem – Charlie Darwin
Mazzy Star – Disappear
Cocteau Twins – Heaven Or Las Vegas
The Pretenders – Boots of Chinese Plastic
Fleetwood Mac – Gypsy
Rilo Kiley – Go Ahead
Jason Lytle – Rollin’ Home Alone
The National – Mistaken For Strangers
Jack Penate – Pull My Heart Away
Marina And The Diamonds – Mowgli’s Road
Hercules And Love Affair – Blind
The Smiths – William It Was Really Nothing
Fontän – Early Morning
Lake Heartbeat – Mystery
Gorillaz – Empire Ants (Feat. Little Dragon)
Blur – Battle
Dan Black – Symphonies
Friendly Fires – Kiss Of Life
Jamie T – The Man’s Machine
Jim Noir – My Patch
Richard Swift – The Atlantic Ocean
Starflyer 59 – The Brightest Of The Head
Hans Appelqvist – Vi Lämnar Staden Och Går Mot Stranden
This Mortal Coil – You And Your Sister
Balmorhea – Elegy
Tyler Ramsey – Lost Girls
Mercury Rev – Holes
Radiohead – Gagging Order
Ny månad. Ny musik. Ny musik från Johnny Cash (!). Saker som skedde förra månaden återspeglas i denna månadens lista. Jeff Bridges fick en Oscar. Mark Linkous (Sparklehorse) och Corey Haim dog tragiskt. Män som hatar kvinnor gick på tv (och The Raveonettes kan hjälpa till om Noomi Rapace är upptagen). Resultatet blev en ganska spretig samling låtar som sträcker sig från americana till shoegaze med en och annan avstickare till göteborgspop.
The Avett Brothers – I And Love And You
Langhorne Slim – Back To The Wild
Dawn Landes – Suspicion
The Felice Brothers – The Big Surprise
Deer Tick – Art Isn’t Real (City Of Sin)
Clem Snide – Jews For Jesus Blues
Devendra Banhart – I Feel Just Like a Child
MGMT – Flash Delirium
The Pretenders – Precious
PJ Harvey – This Is Love
The Raveonettes – Boys Who Rape (Should All Be Destroyed)
Serena-Maneesh – I Just Want To See Your Face
White Lies – E.S.T.
Television – Marquee Moon
Suicide – Ghost Rider
Titiyo – Awakening
Sister Vanilla – Jamcolas
Autolux – Turnstile Blues
Band of Horses – Plans (Grizzly Bear Cover)
Billy Joe Shaver – Get Thee Behind Me Satan
Jenny Lewis – See Fernando
Drive-By Truckers – Santa Fe
Josh Ritter – Golden Age Of Radio
Midnight Choir – Jeff Bridges
Skriet – Natten
Brothers Of End – FC Vs Dynasty
Chris Isaak – Blue Hotel
Them – Baby Please Don’t Go
The Thrills – Whatever Happened To Corey Haim?
Joel Alme – You Will Only Get It Once
Nordpolen – Skimret
Little Dragon – A New
Nouvelle Vague – Blister In The Sun (Violent Femmes Cover)
Sparklehorse feat PJ Harvey – Piano Fire
Black Rebel Motorcycle Club – Beat The Devil’s Tattoo
Johnny Cash – Ain’t No Grave
Noah And The Whale – Blue Skies
Belle and Sebastian – Piazza, New York Catcher
She & Him – This Is Not A Test
Vivian Girls – Surfin Away
Adam Green – Boss Inside
Julian Casablancas – Out of the Blue
Sonic Youth – Anti-Orgasm
Wavves – No Hope Kids
Volcano Choir – Island, IS
JJ – Ecstacy
Rickard Jäverling – Rest Your Eyes
Peter Broderick – A Snowflake
Vic Chesnutt – Merriment
Chad VanGaalen – City Of Electric Light
Kurt Vile – Blackberry Song
Neko Case – The Pharoahs
First Aid Kit – Waltz For Richard
Karen O And The Kids – All Is Love
David Bazan – When We Fell
Yo La Tengo – Autumn Sweater
The Kills – Rodeo Town
Dinosaur Jr. – Out There
The Big Pink – Dominos
Gold Panda – Quitter’s Raga
Neon Indian – Deadbeat Summer
Shout Out Louds – Fall Hard
Jesus And Mary Chain – Sometimes Always
Beck – Hollow Log
Yim Yames – Behind That Locked Door
M. Ward – Outro (AKA: I’m A Fool To Want You)
Constantines & Feist – Islands In The Stream
Girls – Morning Light
The Mary Onettes – Void
Local Natives – Wide Eyes
Beach House – 10 Mile Stereo
Wilco – I’ll Fight
Broken Bells – The High Road
Yeasayer – Grizelda
Bye Bye Bicycle – Navigation
Prefab Sprout – Don’t Sing
Animal Collective – Summertime Clothes
Delphic – Counterpoint
The Maccabees – Love You Better
Dr. Dog – The Breeze
Midlake – Children Of The Grounds
Deerhunter – Rainwater Cassette Exchange
Daniel Gilbert – Borderline
Phosphorescent – I Gotta Get Drunk
Beulah – Gene Autry
The Libertines – I Get Along
Jay Reatard – My Shadow
The Pretenders – Thumbelina
Conor Oberst – Sausalito
Jason Collet – We All Lose One Another
Richmond Fontaine – Post To Wire
Grand Archives – Torn Blue Foam Couch
Fleet Foxes – Silver Dagger
Jim James & Calexico – Goin’ To Acapulco
Lykke Li – Possibility
Charlotte Gainsbourg – In The End
Dags då för del tre i vår serie Nollpunkt och musiken. Denna gång är mixen signerad Kim Abelsson som är en av eldsjälarna bakom klubben Woody West. Klubben håller vanligtvis till på Pusterviksbaren i Göteborg men kan ibland dyka upp lite här och var. På Woody är det countryn, rutiga skjortan och bootsen som regerar sida vid sida med conversen och indie-rocken/popen. Igår stod Bon Iver från Wisconsin på scen. Folket visste om det och kom dit. Jag kom dit. För sent.
Berätta lite om musiken i mixen, vad är det vi får höra?
Vi hör framförallt musik som man på något sätt kunnat uppleva live hos Woody West tidigare, eller kommer kunna uppleva live hos oss i höst. Det är en blandning av nytt och gammalt, och flera olika stilar som man kan förvänta sig att kunna höra under en Woody West-kväll. Här finns allt från dansanta indiepophits, rumlande rockriff och stämsångsfylld country, till snygga ballader och skruvad folkpop. Några namn är välbekanta idag (My Morning Jacket, Band Of Horses & Fleet Foxes) andra är nya bekantskaper som kommer bli välkända (Chad VanGaalen, Blitzen Trapper & Grand Archives) och några är gamla bekanta (Jayhawks, Damien Jurado & Lambchop).
Jag gick till Pustervik med en vän igår kväll för att kolla in Bon Iver, men när vi kom dit var det redan slutsålt och fullsatt. Vad missade vi?
Ni missade den bästa spelningen på Pusterviksbaren efter att scenen flyttades. Tyvärr var det många fler än ni som inte kom in, men det är väldigt roligt att så många vill komma och se de band som vi älskar (i våras sålde Band Of Horses tokslut och snart är biljetterna till Okkervil River borta). Bon Iver live är tyngre och mer fysiskt än på skiva. Fantastiskt dynamiskt med många spännande och oväntade arrangemang som två trumset, två gitarrer och fyra stämsång ibland.
Vad händer annars på Woody framöver i höst?
Vi fortsätter att sätta ihop ett klubbprogram som vi själva bara blir mer och mer stolta över, vi får bättre band, hittar nya spännande namn snabbare och får bättre kontakter efter alla våra år (8 år nu). Vi utökade vårt fasta program från en Lördagsklubb i månaden på Pusterviksbaren, till att även ha en Vardagsklubb varannan onsdag när Pustervik satsade på att flytta sin livescen och sätta in ett grymt ljudsystem. Vi tyckte att detta måste vi ta vara på; en så här fin livescen måste utnyttjas. I höst kommer bland andra Okkervil River och Chad VanGaalen till Vardagsklubben och till Lördagsklubben kommer bland andra Damien Jurado och mina egna favoriter Blitzen Trapper. Samtidigt fortsätter vi självklart använda andra lokaler och dagar beroende på vilka artister som vi kan få boka; i höst kör vi till exempel Hold Steady och Lambchop på Sticky Fingers Top Floor.
WOODY-KIM GUIDAR OSS GENOM MIXEN:
Bon Iver – For Emma
Justin Vernon har under namnet Bon Iver kommit att stå för ett av senare års mest säregna genombrott. Debutskivan ”For Emma, Forever Ago” som mestadels är inspelad av honom själv, ensam i en liten stuga i ödemarken i Wisconsin, har sedan den först kom ut för något år sedan sakta men säkert vuxit till ett av de mest hyllade debutalbum från en lågmäld singer/songwriter på senare år och en framtida klassiker. Bon Iver spelar på Woody West Vardagsklubbspremiär på Pusterviksbaren den 24/9.
Grand Archives – Torn blue foam couch
Bandets ledare Matt Brooke var tidigare med i Band Of Horses. Deras debutskiva är helt sensationellt bra och en av året plattor. Lysande California-countrypop med lysande melodier och ljuvlig stämsång. Skulle spelat på Woody West under Way Out West-festivalens klubbprogram men fick tyvärr ställa in.
Chad VanGaalen – Bare feet on wet griptape
Den kanadensiske indie-konstnären Chad VanGaalen lyckas förena sin egen excentriska musikalitet med genialt tilltalande popmelodier och arrangemang. Likt många unga indiepop-singer/songwriters idag (Jens Lekman, Andrew Bird m fl) begränsar sig inte VanGaalen till enkla sånger med gitarr utan bygger ihop sina popsymfonier genom klipp & klistra-teknik på kammaren. Med hjälp av syntar, xylofoner, gitarrer, dragspel, trummaskiner och diverse hemgjorda instrument och förstärkare blir resultatet eget, intimt och genuint. Kommer få sitt stora genombrott under hösten och spelar på Pusterviksbaren 3/12.
She & Him – This is not a test
Skådespelerskan Zooey Deschanel slog sig ihop med Woodybekantingen M.Ward och har gjort en av de varmaste countrypopplattorna i år. M.Ward har spelat på Woody tidigare, tyvärr sätter fröken Deschanels Hollywoodkarriär käppar i hjulen för längre turneér.
Okkervil River – Lost coastlines
Idag ses bandets ledare, låtskrivare och sångare Will Sheff, som en av de stora amerikanska låtskrivartalangerna bredvid Conor Obersst, Colin Meloy och Jim James, han har storslagna litterära ambitioner, fantastiska melodier, vildsinta idéer och ett galet bra band. Senast gänget besökte Woody var i maj 2006 inför en alltför liten men totalt hänförd skara då bandets spelning krockade med Belle & Sebastian. 29/10 är säkerligen sista chansen att se dem på en så intim scen som Pusterviksbaren.
Band of Horses – Ode to LRC
Senaste Woodybandet som fått stort kommersiellt genombrott. Idag känner de flesta till dem, och deras spelning på Sticky Top Floor sålde ut långt i förväg.
Lambchop – Grumpus
Lambchop skulle kunna liknas vid fin whiskey eller konjak, ett krafullt rött vin eller en god cigarr, det är en smak som växer fram med åren. Kurt Wagners djupa berättarstämma, högst litterära texter och välarrangerade låtar är av absolut yttersta kvalitet när du lärt känna Lambchops musik. Bandet har gjort en egen liten Gbg-turne, vi har tidigare arrangerat dem på Storan, Draken, Trägårn, Nef och den 21/11 är det dags för Sticky Top Floor.
Jeff Hanson – This time it will
Att Jeff Hanson ligger på coola indie-etiketten KILL ROCK STARS (Decemberists, Gossip, Deerhoof m fl) vars tidigare indie-singer/songwriter var ingen mindre än Eliott Smith säger en hel del. Och visst svävar Eliott Smiths spöke över Jeff Hansons avskalade kammarpopsymfonier men där svävar också framförallt unge Hansons änglalika röst som hamnar nånstans mellan Antony och Cat Power. Dyker upp igen (han har tidigre vart support åt M.Ward på Woody) den 22/10 på Pusterviksbaren.
Jenny Lewis – See Fernando
Fröken Lewis är i mitt tycke den obestridda indie-drotningen idag, hon har rösten låtarna och utstrålningen. Lika bra solo som med bandet Rilo Kiley. Här har vi ingen annan Woodykoppling än att jag har fått äran att vara DJ när California-primadonnan spelar på Kägelbanan i Sthlm 13/10.
My Morning Jacket – Librarian
My Morning är idag ett av världens bästa band. Det här är en av flera fantastiska låtar på deras senaste mästerverk ”Evil Urges” som fått oförkänt kritik för att vara svår. Gänget gjorde en makalös spelning på vår Lördagsklubb precis innan deras stora genombrott för några år sedan.
The Hold Steady – Hot soft light
I höst (17/10) kommer Brooklyngänget Hold Steady till Woody West och Gbg för första gången. Hold Steady förenar energin från sina ungdomshjältar Replacements och Husker Du med Springsteen-serenader till romantiska förlorare på Brooklyns bakgator. Det är klassisk gitarrbaserad amerikansk rock med sprittande riffglädje, tokfest till bristningsgränsen och skrålande allsångsrefränger som höjts till skyarna av en enig kritikerkår de sista åren (När Rough Trade släppte nya albumet ”Stay Positive” i juli blev plattan utnämnd till veckans/månades album av NME, Uncut, MOJO och Q samtidigt).
Blitzen Trapper – Furr
När den alternativa countryn är som bäst lämnar den jorden i ett kosmiskt skimmer, i Blitzen Trappers tappning blir den bortrövad i rymden av cowboy-robotar. När de smått galna excentrikerna i sexmannabandet Blitzen Trapper fick 8.5 i betyg av PITCHFORK för sin självsläppta tredjeplatta ”WILD MOUNTAIN NATION” förstod man att något stort var på gång. En vansinnigt vildsint resa från start till mål, tänk dig att Pavement försökt göra country-rock tillsammans med en ung Beck så kommer du nära. Vår Lördagsklubb den 18/10 blir en klassiker.
War on drugs – Taking the farm
Indie-rockbandet The War On Drugs har stått för en av årets mest spännade debutplattor med sitt album ”Wagonwheel Blues” som kom ut på suveräna indie-etiketten SECRETLY CANADIAN i somras. Skivan vibrerar av inspiration och berättarglädje, Philadelphiagänget lyckas förena en klassisk rocktradition med förebilder som Dylan, Petty och Springsteen med den skeva exprimentaliteten du hittar hos band som Sonic Youth och Spacemen 3. Absolut ett stort framtidsnamn som kommer agera support åt Hold Steady i höst.
Damien Jurado – Gillian was a horses
Denne Seattlebaserade indie-singer/songwritern framstår mer och mer som en av sin generations starkaste låtskrivare och personligheter. Genom åren har han aldrig tvekat att gå sin egen väg, och även om Jurados musik är klart förankrad i folkmelodier, var han tidig med att exprimentera med elektroniska element och hämta inspiration från den samtida indiescenen för att förstärka sina personliga sånger. Den här låten från kommande plattan är en underbar poppärla med snygg stämsång. Den 15/11 spelar han på Pusterviksbaren.
The Jayhwaks – Blue
The Jayhawks tillhör alt.countryns allra största hörnstenar, som låg bakom de klassiska 90-tals albumen ”Hollywood Town Hall” och ”Tomorrow The Green Grass”. Tillsammans med Uncle Tupelo och sedemera Son Volt och Wilco lade de grunden för det som kom att kallas alt.country, vad det nu betyder. De revolutionerade 90-talet och lade grunden för senare tids alternativa indierockscountrysuccéer som Ryan Adams, My Morning Jacket, Bright Eyes, Fleet Foxes & Band Of Horses. När Gary Louris och Mark Olson spelar på Woody den 4/12 är det första gången bandets grundare står på scen samtidigt i Göteborg.
Fleet Foxes – White winter hymnal
Sedan vi såg dem första gången under årets SXSW-festival har mycket hänt. Fleet Foxes är årets band, de har gjort en fantastisk debutplatta och minst lika otrolig 5 spårs Ep. De var lika förtrollande bra under Way Out West och det band vi allra helst vill få jobba med så snart som möjligt.
Nollpunkt fortsätter att presentera skön musik och nu känns det verkligen som att vi är något bra på spåret. Vår andra Nollpunktmix är signerad Jonatan Bäckelie, som under namnet Ernesto missionerat Nu Jazz och Soul. Bland annat. Senaste skivan av tre heter Find the form och kom förra året till Sverige, efter att först släppts i Japan. Som vanligt när det gäller Jonatans elektroniska och själfulla musik hamnar vi på den varmare delen av termometern. Så även i Nollpunktmixen vi fick på mailen. Vi tackar och bockar och passar samtidigt på att ställa några frågor till Jonatan.
Berätta lite om musiken i mixen, vad är det vi får höra?
– Mixen är lite av en resa med mina låtar och features som milstolpar. Som artist är det kanske inte det mest fördelaktiga försäljningsmässigt att hela tiden hoppa mellan olika genrer och undvika att bli klassificerad, men å andra sidan visar det kanske på att huvudsyftet med mitt konstnärskap inte är att tjäna pengar, utan att ge människor någonting genuint och uppriktigt, att ha med i packningen på sin livsresa.
Du har jobbat med mycket fint folk från runt om i världen, Kyoto Jazz Massive som ett exempel. Känns Sverige för litet för musiken du gör?
– Sverige känns inte litet. Så länge man inte tror att världen kretsar runt Sverige, Stockholm eller Göteborg så är det ingen fara. Den vetskapen har bidragit oerhört till Sveriges transformation från fattigt bondesamhälle, men glöms lätt bort och gör att vi blir självtillräckliga och börjar rösta på Sverigedemokraterna så fort vi känner medvind i seglen. Fördelen nu är att på Gustav III:s tid kunde bara ett fåtal åka till exotiska platser och hämta inspiration. Nu kan för riket oansenliga personer – som jag – göra detsamma utan problem, det är ganska fantastiskt.
Vad händer med dig och din musik framöver?
– Just nu jobbar jag på två album. Ett som Jonatan Bäckelie och ett som Ernesto. Jag skriver egentligen mest musik som inte passar över housebeats, så det känns som tiden är mogen att göra debut i en kostym med lite mer svängrum. Det är såklart lite läskigt, eftersom mycket av min publik är inne på dansmusik. Men som Garry Shandling skulle sagt ”You can’t get caught up in the results of your work, that’s not you.” Jag tror det är ett ansvar man behöver ta som kreativ person om ens konst ska ha någon vikt för omvärlden, paradoxalt nog.
I din blogg får läsarna ta del av lika mycket mat som musik, har du något tips för sommarbjudningen om man tröttnat på engångsgrill, potatissallad och grillskivor?
– Om man ska grilla; grilla ett kött som bara behöver yta, grilla när det fortfarande är tokigt varmt – på så sätt kan du äta underbar tonfisk, nöt eller lamm som fortfarande är rosa inuti! Om man inte ska grilla, gör dumplings. Det finns färdiga wontonplattor, kostar typ 15 kronor för 60 stycken (hos din lokala asiat) och fyll med massa olika saker, ångkoka och hitta på roliga såser till. Det behövs bara en tesked fyllning i varje så man kan använda dyra råvaror också (anka är en favorit) utan att priset skenar iväg.
– Höstens gastronomiska projekt är att stoppa egen korv, kanske med älgfärs och ekologisk lammfärs blandat med massa färsk rosmarin och timjan.
Och till maten?
– Drick mer sällan och godare istället! Köp en flaska Sancerre (Les Baronnes är ett tips) istället för ett vin i pappkartong. Mat behöver man ju varje dag, men inte alkohol. Alltså kan man med lätthet göra valet att alltid dricka riktigt god alkohol.
Atjazz feat. Ernesto & C-Rok the fury – Underlined
Atjazz är en Derbybaserad producent som jag stötte på när jag bodde i Birmingham. Förutom att han är helskön så är han underbart musikalisk och en väldigt bra producent, som också var med och proddade “Held” på mitt senaste album.
Jamie Lidell – Green light
Killen som började med nästan olyssningsbara grejer på Warp – som är ett favoritelectronicabolag – och sedan gick alltmer mot soul. Helt plötsligt är det nästan puristiskt oldskol. Å andra sidan var det mycket så redan på förra skivan, så han är väl den enda som faktiskt får rida på Amy Winehouse-vågen, eftersom han faktiskt var före henne. Ibland säger folk att Jamie Lidell och jag låter lite som varandra, men sanningen är att vi låter lika varandra för att vi båda har lyssnat lite för mycket på engelska soulsångardoldisen Lewis Taylor.
Erykah Badu – Hip Hop / The Healer
Min relation till Erykah har gått lite i vågor. Det var till exempel helknasigt att hon pissade på neosoulen som hon och D’angelo är ansvariga för att ha skapat som genre – och därigenom också sina fans – på framsidan av World Wide Underground. Hon är dock för svängig för att man ska kunna vara långsint. Förutom att låten är sjukt svängig så glimrar hon till ibland i textsmörjan med textrader som “Scientists – come out with your scales up”. Sedan är det roligt att hon spelat in sången sjukt crappigt och att det fortfarande är en massa brus kvar på sångtagningarna.
Lewis Taylor – Bittersweet
Lewis är sjukt stor fast ingen vet vem han är; jag, Jamie Lidell, Aaliyah, Dilba, Anthony Hamilton och Robbie Williams och en sjukt brokig skara musiker är helt överens – han är bäst. Här har jag bara lånat första versens sång och lagt över Imagine. Ingen Jonatan-mix kunde vara komplett utan honom.
Snoop Dogg ft Dr Dre & D’Angelo – Imagine
Jag är inte sådär jätteinne på hip hop egentligen, jag gillar mer såna här Bill Evans-pianon och symfoniorkestrar. En av de absolut bästa proddar jag hört full stop. Och sedan går jag nästan sönder när D’angelo börjar yla i refrängen dessutom. Han är ju självklart en av de stora soulföredömmena som gjort karriär under min livstid.
Flying Lotus – Massage situation
Lite Jazzanova, lite triphop (som nu för tiden är helt legitimt att lyssna på, så länge man inte kallar det så) och lite Mr Oizo. Jag gillar melodiskt och jag gillar aggressiva distade (Oizo-)basar, så då går det ju inte att låta bli att gilla det här.
The-Dream – I luv your girl
Jag hittade The-Dream genom att jag kollade “Listeners also bought”-länken på mitt album “Find The Form” på iTunes. Det här är egentligen för slickt för att jag borde gilla det, men den helsyntetiska approachen med riktigt exakta “Remember The Time”-stämmor gör att jag faller pladask. Att göra en hook av att sjunga “Fuck, that niggah” i falsett är underbart, om än lite farligt att sjunga när man går hem genom förorten på kvällen.
Landslide feat. Ernesto – Solitary
Londonbon Tim Land ville göra en första vokal dubstep-låt, så då skickade han den här till mig. Känner att stämmorna har mycket gemensamt med “I luv your girl”, men jag har gjort en poäng av att sjunga leaden löst och släpigt. Min devis är; man får använda autotune om man visar att man kan sjunga utan.
Burial – Archangel
Om jag satt och rökte crack i en källare i London skulle jag nog också göra sån här musik. Upfuckade sångtagningar, electronicaplottriga twostep beats och misshandlade symfoniorkestrar dränkta i mörka reverb. Det finns så mycket känsla över alltihop, trots att det är så elektroniskt.
Nightcrawlers – Push the feeling on
Första versionen av den här låten, innan den blev housifierad, var en riktig gospelrökare. Den förtjänar egentligen mer utrymme, men här får den agera tonartsbrygga mellan Burials nya upphackade vokaler, via sin gamla variant av samma sak, till lite skön gammal euro från en svunnen era.
Capella – Move on baby
Det här introt är fantastiskt. Här har jag också klippt friskt, mest för att liksom signalera att euron har en plats i mitt hjärta och förklara hur nästa låt blev av.
Ernesto – I get so alone (The Infiltrators remix)
Här har vi de där saxofonerna som var så populärt på Nightcrawlers-talet, blandat med lite nya aggressiva technobeats. Och så slänger vi in ett litet sextiotalsbreak – varför inte?!
Chemical Brothers – Saturate
En ironiskt blinkning till all post-Booka Shadeelectro och sedan blir det emotionella indiebreakbeats. Underbart.
Squarepusher – I wish you could talk
När man följer Tom Jenkinsons karriär i skivsläpp förstår man varför han är så stor, han är utan tvekan ett lika stort musikaliskt geni som Aphex Twin. Den har många beröringspunkter med Saturate även om den befinner sig i en helt egen genre – orgel-drum n bass.
Ernesto – Where did you go?
När Find The Form släpptes recenserade nån Stockholmare den och tyckte att skivan överlag var bakåtsträvande och att bägaren till slut rann över när det kom till drum n bassen i Where Did You Go. Det säger egentligen bara nånting om hur recensenten bevisade sin tro på universum som Stockholmcentriskt. Det spelar ingen roll att drum n bass lever och har hälsan i resten av världen, nej, du ska gå på Neu, dansa surt till electro och hålla käft. Sedan brukar folk i och för sig kanske inte ösa ut sin skilsmässoångest över rullande drum n bass-beats, men om man nu har en sådan ångest – så varför inte, tänkte jag. Många har sagt att jag lätt skulle kunnat stannat vid det finstämda introt, men det var egentligen ett sistaminuten-tillägg. Egentligen skulle hela låten varit som en “Beat It” på speed. Nu fick den en Bill Evans-dyster dimension också, vilket känns fint.
Musiken tar plats på vår webbsida som ord och som ljud, och kommer att göra så även framöver. Först ut i vår musikserie, som härmed introduceras, bjuds det på en Nollpunktmix som tar oss med på resan upp för berget, ner under havsytan och upp längs med kusten. Det mer eller mindre tydliga temat som följer musiken är vattnet och väder och vind. Det blir krautrock, steelgitarrer och både amerikansk och svensk västkust. Och fler Nollpunktmixar är på ingång.
LÅTLISTA:
Air – Ce Matin La
Tortoise – I set my face to the hillside
Donovan – Atlantis
Arab Strap – Islands
CAN – Future days
Krantz – Polperro
Dennis Wilson – River song
Neu! – Seeland
Grandaddy – Underneath the weeping willow/Saddest vacant lot in all the world
Fleetwood Mac – Albatross
