En man längtar uppåt, hemåt. I skogarna utanför Boden har han med sitt norrländska filmteam och hunden Maja funnit sig ett träd, en Yggdrasil, ett kunskapens träd.
Förr i tiden byggde samerna kojor upp i träden. Lövverken och kronan sågades av och stugan stod meter upp i luften. Björnen skulle inte komma åt för mat fanns därinne. Jonas Selberg Augustsén har gjort några filmer innan den här vackra (Processen, Kalven och Friheten) som handlar om trädet, sin mormor och längtan. Emil Svanängen (noll # 4) är det som komponerat till de norrländska trädstammarna, de norrbottniska älvarna, myggen och laxen.
”I vår tid av urban rotlöshet blir Trädet en symbol för en plats som alltid finns där, en plats vi alltid kan återvända till”
På hemsidan står det att läsa om projektet och några ord av Martin Lönnebo. En biskop som själv kommer från Västerbotten och som alltid sökt sig mot skog för stillhet och avskildhet. Enligt honom behöver vi söka våra rötter och gå på djupet,
”Nu slungas vi ut till ytskiktet, expanderar med konstgjorda medel. Årsringarna måste få komma i sin egen rytm, eljest bryts vi i stormen”
Efter en tids uppehåll från våra återblickar med favoriter ur gamla nummer bjuder vi er åter en pdf från vårt arkiv. Denna gång läser vi David Dsilnas text från Nollpunkt #4: Att se livet och döden.
Varje måndag, så länge megabyten räcker, bjuder vi på en krönika eller en intervju hämtad från våra tidigare nummer. I denna veckas retrospektiv läser vi åter Marie Tonkin Redas krönika från Nollpunkt #4: Vem blåser på de sköra vingarna så att de flyger?
Varje måndag, så länge megabyten räcker, bjuder vi på en krönika eller en intervju hämtad från våra tidigare nummer. Denna vecka förflyttar vi oss tillbaka till Nollpunkt #4 och till Cuba, Santa Clara.
Varje måndag, så länge megabyten räcker, bjuder vi på en krönika eller en intervju hämtad från våra tidigare nummer. I denna veckas retrospektiv läser vi åter Rickard Alvarssons krönika från Nollpunkt #4: Varför valde jag det här?
Med inspiration hämtad från gammal hederlig svensk public service öppnar vi nu vårt arkiv för allmänt och digitalt beskådande. Efter fem utgivna nummer har vi samlat på oss en hel del godbitar som förtjänar att visas igen, eller för första gången för er som inte fått tag på våra limiterade pappersutgåvor.
Varje måndag framöver, så länge megabyten räcker, kommer vi att bjuda på en pdf ur vårt arkiv. Krönikor och intervjuer från tidigare nummer dammas av och visas upp igen. Fast egentligen har de aldrig hunnit bli särskilt dammiga, det är det som är det fina med Nollpunkt, den ovanligt långa hållbarheten. Eftersom det är den första vändan i arkivet idag slår vi på den stora trumman och bjuder er två pdf:er, Jonathan Johanssons text Konsten villkor och Andreas Hulds intervju med Emil Svanängen (Loney dear). Båda från Nollpunkt #4. Och båda just nu turné- och albumaktuella.
Några av följande bilder ur Rikkards fotoserie ackompanjerade David Dsilnas text Att se livet och döden i #4 av Nollpunkt. Men bilderna är framför allt del i Rikkards debutbok och första soloutställning, båda med titeln Before you go. Stay.
“Jag ville göra ett rättvist porträtt av Estland, som före detta Sovjetstat som nu är medlem i EU. Jag ville se vad som hände i sprickorna som uppstod i samhällets förändring. Jag märkte mer och mer hur det började handla om min egen förändring. Slutresultatet blev en romantisk berättelse om ung kärlek som gått sönder och jag släppte alla anspråk på att göra ett dokument av Estland, även om många av bilderna är tagna där.”
Nummer fyra landade. Till slut. Och det var värt allt besvär och all väntan. Det blev ett nummer fullt av konst och funderingar. Jennie Abrahamson, Emil Svanängen och Jonas Brun intervjuades. Maria Solheim, Ola Elmquist och Marie Tonkin Reda bland många andra skrev och fotograferade. Önskar du beställa lösnummer eller börja prenumerera så skicka ett mail till redaktion@noll.nu så fixar vi det.
TA VARA PÅ DET NYA ÅRET. DET ÄR DITT.
Ps. Glöm inte att kolla in Rikkard Häggboms fotoserie ”Before you go. Stay.” Du finner den här…
Som en liten försmak av Nollpunkt nummer fyra lägger vi upp några av Fredrik Härenstams fina bilder på albumaktuella Jennie Abrahamson. Fredrik fotade Jennie när hon var i Göteborg för att spela på Pusterviksbaren förra veckan och bilderna kommer att ackompanjera Andreas Hulds intervju från tidigare i höst i nästa Nollpunkt.
Jennies vackra albumdebut heter Lights och rekommenderas hjärtligt. Favoritlåten är lätt Modern love, en ballad i Emmylou Harris-klass, som sätter sig på hjärnan och som du inte vill bli av med även om du kunde.
