Dessa grupparbeten. Sitter med ett tjugo sidor långt halvskrivet arbete på skrivbordet. Varför måste det vara perfekt?
Varför är man bara en överambitiös kontrollnörd i livets alla oväsentligheter? Tänk om samma hungriga åtagandedrift kunde styra resten av tillvaron också. Vilket liv.

Läste ni förresten om Chongqing i tidningen idag? Den där staden som man först när man läste namnet trodde var en bollsport men istället visade sig vara en kinesisk 32+ miljoners stad. Hur som helst. Chongqing hade fått den äran att utnämnas till experimentzon för urbaniseringsreformer. Man möblerade om lite i stadsplaneringen vilket resulterade i att 12 miljoner bönder (1,3 stycken sverige) skulle behöva flytta på sig de närmaste åren.
Vad bönderna ska göra nu istället då de blivit vräkta från sin mark?
Börja ett nytt liv i Afrika. Det tycker i alla fall big boss för Kinas export/import bank, Li Ruogu. Vari vi får önska dem alla lycka till.

Över mitt huvud ovanpå en på gränsen nertyngd bokhylla står ett tiotal pärmar fyllda med skräp.
En massa gulnande papper jag aldrig mer kommer bry mig om, kvitton och fakturor jag aldrig mer vill se. Varför sparar man sånt?
Det finns någon regel om det där tror jag, om hur och varför det ska sparas. Men vem är det egentligen som är intresserad av de där fem år gamla kvittona? Inte jag.
Hur som helst. Papperspärmarna samsas om utrymmet med ett gäng negativpärmar. De är inte särskilt mycket intressantare, men hittade den här bilden när jag grävde igenom ett par av dem igår kväll. Min kära bildbyrå hade någon dag tidigare framfört en önskan om fler bilder från Kina. Lätt sak att fixa fram när man nu sitter i ett regntungt Göteborg snart ett år efter att man var där.

Så vad har då rubriken med det här att göra? Ingenting. Men jag läste precis färdigt JM Coetzees samlade verk och har börjat på John Fowles The Collector. En till sån där klassiker man borde avverka enligt de vise. Tänkte bara tipsa om den. Tillsammans med varje skrivet ord av Coetzee förstås.