
På ett kanske inte-längre-fullt-så-trendigt men fortfarande vansinnigt trevligt, Teheranskt hustaks-café i iver väntan på nästa Noll.

På ett kanske inte-längre-fullt-så-trendigt men fortfarande vansinnigt trevligt, Teheranskt hustaks-café i iver väntan på nästa Noll.
| 19 Nov 08 | Kommentarer (0) | Dela på Facebook | Dela på Twitter
Café, Fotografi, Iran, Nollpunkt #5, Tehran
Uppmaningen i rubriken är kanske framför allt riktad till mig själv. Men även till dig. Ge inte upp. För det kommer – det nya numret. Jag får frågan rätt ofta. ”Hur går det med nya numret, kör ni fortfarande på med tidningen?!” Om vi gör! Det går bara inte lika snabbt som vi (och ni) kanske önskade. Å andra sidan har Nollpunkt aldrig handlat om snabba rubriker. Aldrig om det förgängliga. Det märker du om du läser gamla utgåvor av Nollpunkt – de håller lika bra idag som då. Det är där vi vill vara. Långsiktiga. Hållbara. Bestående. Läsvärda – om och om igen. Så även med nummer fem.
För att försöka stilla eventuell nyfikenhet kan jag berätta lite om vad som komma skall i nästa nummer. Vi får Andreas Hulds intervju med As In RebekkaMaria (på bild nedan). Vi får ett fotoreportage från Iran signerat Fredrik Härenstam och bildkonst signerad Carl Johan Engberg. Vi får ett än så länge hemligt modereportage. Vi får krönikor om språk och kultur. Med mera. Alltså värt att vänta på. Eller?!
Ar i den smaklosa kebabens, katalysatorlosa men trafiktyngda betongbunkern till huvudstad Tehran. Det ar inte sa illa som det later. Men alla icke-Teheranier man stoter pa flyr faltet fortfare an fort och stannar bara sa lange som behovs for att ordna pappers- och visumarenden.
Man sager att det ar manniskorna som gor staden. I det avseendet ar Tehran en av de battre jag stott pa. Sjalv var jag hyfsat fast besluten att stanna har i en manad for att lara kanna stan. Jag sager hyfsat, for som det ser ut nu flyr aven jag den har avgasdjungeln imorgon.
Ledsen Tehran, men for varje dag blir jag mer overtygad om att Iran ar mer an det har. Sotpartiklar och sakta doende betong ar inte det Persien jag last om. Jag hoppas jag har ratt.
| 14 Jun 08 | Kommentarer (2) | Dela på Facebook | Dela på Twitter
Iran, Tehran
Igår var jag på väg, men idag sitter jag still. Det är en sådan där dag då man har massvis med idéer om allt möjligt. Men det är idéer som, hur man än gör, under dagar som denna, endast tar sig uttryck i gjutna maratonpass i icke-ergonomiska halvliggande soff-poser framför hjärncellsförtärande TV. Till lunch hade jag tänkt fixa egen sushi. Lätt som en plätt. Skära till lite fisk och knö ihop det med lite ris. Men det enda risbaserade jag fått i mig idag är den billiga sake jag hällt i mig under eftermiddagens högst karaktärsdanande youtubande. ”Dags att ta tag i saker och ting och göra någonting av den här dagen” kommer jag förmodligen hinna tänka ett par gånger till innan midnatt.
Jag hade tänkt tillbringa veckan och helgen i Las Vegas. Varför vet jag inte riktigt. Hade tänkt komma på det när man väl kom dit. Nu har jag istället The Islamic Republic of Irans ambassad att tacka för att jag aldrig kom iväg. De lyckades inte skicka tillbaka passet i tid efter fyra veckors visumprocessande och utan pass är det svårt att få sätta fot i landet i väst. Avbokade resan. Passet kom idag istället. Någon i bakhuvudet tillar något om att det nog inte var meningen att jag skulle komma iväg. Ett tankesätt jag egentligen har ganska svårt för. Det medför att jag inte bestämmer själv. Bokade ny biljett till Vegas, avresa om två veckor istället. Någon som har idéer om vad man kan göra där?
| 1 Maj 08 | Kommentarer (1) | Dela på Facebook | Dela på Twitter
Iran, Las Vegas