Och sedan vill jag att hela världen skall se oss
vi och våra flinande ansikten
vi bor vid jordens avgrund, ty jorden är platt
och du tänker som jag, för vi satt på balkongen under ditt täcke och tittade ut mot evigheten
när solen återvänder, när värmen hittat tillbaka från avgrunden och den eviga ensamheten
sitter vi fortfarande där, tysta och ler mot stjärnorna och
vi ser tiden i varandras ögon, vi vet att varje stund, varje stund är värd att gråta för
så vi talar om basister, om dofter av jasmin
vi talar om sådant som gör ont men smärtan försvinner för
vi ser hela tiden avgrunden
vi vet att jorden är platt
så vi drömmer om framtiden som består av stunder vi just är i
Herrar i fabriken, en verkstad i samspel eller träslöjdssalen på högstadiet; Det är Oddjobs sound. Vinkelslipen, borren och svarven har bytts bort mot saxofon, flygel och trummor liksom finniga tonåringar mot skäggiga karlar. Jazzen är funkig och experimentell. För att bevara tonen av nuet och främja samtalstonen mellan instrumenten så är allt oskrivet inför inspelning. Daniel Karlsson kommenterar det,
- Det är närmast en regel vi har för att vår kreativitet ska fungera. Men det kan bli problematiskt. När vi håller på att spela in någonting återkommer ofta frågan, ”Hur var det vi gjorde nu igen?”
Daniel är karln bakom klaviaturen i Oddjob. Efter tillsågning i Skurup och på musikhögskolan har han turnérat som svensk jazzelit. För namnkunniga finns det trådar till Tolstoy, Thuresson och Nilsson.
Mycket av konserten i Paris är hämtad från den senaste skivan Sumo. Det är den fjärde. Där spelar Småland i vackert tempo och glockenspiel med nedstämda lampor, där spelar The Big Hit med upptempo som blir bandets svar efter att Ruskträsk efter återentrén ställt frågan, ”Do you want up or down?” och publiken svarat ”UP!”
Det femte albumet är planerat till mars. Men mellan inspelningarna hittar du inte pianisten övandes åtta timmar om dagen bakom ett piano utan ute på havet. Kanske finner du honom mellan Gässholmarna och Långvik. Hur mycket havet påverkar musiken vet han dock inte. Det han däremot vet, är att det är skönt att tvingas ut på havet oavsett väder och årstid för att köra skolbarn. Eller att byta ett oljefilter.
… vägen som gick genom staden. Vägen som hade havet som granne på ena sidan. Och kyrkor och barer på den andra. Kvällarna tillhörde oss när vi gick längs vägen. Kväll efter kväll. Det spelade ingen roll åt vilket håll vi gick; vi var inte på väg någonstans. Och vägen ledde ändå ingenstans; den hade havet som granne på ena sidan och kyrkor och barer på den andra ända tills dess de blev färre och färre. Kvar fanns havet.
