Ny tävling och denna gång kan du vinna Hanna Hirschs debutalbum Tala svart. Och i musiken finns svärta. Och desperation. Men inte desperation som i musiken från våra uppmärksamhetstörstande schlager-, idol-, whatever-stjärnor, utan desperation för att den har något viktigt att förmedla. För att den måste. För att den glöder.
”Så vilket vapen skulle du välja; en motorsåg eller en pistol, en gaffel, en sked, en smörkniv, en papperskant, en hårborste, eller en kudde. Välj kudden, så blir jag av med dig.”
Stockholmsbandet som gör fin punk spelar inte så ofta – av anledningen att det ”är så svårt att spela i band när man närmar sig trettio” – men ikväll syns och hörs de på Debaser Medis i Stockholm och den 5 juni i Göteborg.
Allt du behöver göra för att vinna är att skicka ett mail till redaktion@noll.nu och skriva namnet på en person du skulle vilja se som krönikör i nästa nummer av Nollpunkt. Lätt som en plätt. Tävlingen pågår maj ut, sedan lottas det.
Så här låter Hanna Hirsch när de spelar ”Kanske, kanske” för PSL.
Och grattis till Emilia som vann David Åhléns album We sprout in thy soil i vår förra tävling.
…som får golvet att gunga på Debaser på Medborgarplatsen. Golvet gungar för att publiken dansar. Och de som inte dansar rör sig i alla fall rytmiskt från sida till sida och svänger med popluggen (som undertecknad). Franz Ferdinand har alltid hittat balansen mellan art school och shalalala och ändrar inte på ett vinnande koncept. Nya låtar som Turn it on, Ulysses och No you girls never know lovar gott inför skivan som kommer i januari, men nutidsnostalgin från 2004 funkar bäst. Take Me Ooooooot…
Langhorne Slims musik skulle passa utmärkt i bakgrunden om du av någon underlig anledning får för dig att snabbspola bröderna Cohens O brother, where art thou?. Folk, country, banjo, manskörer och forcerande snabbt. Sean Scolnick som är hans riktiga namn målar upp en ljudbild som liknar en skenande häst piskad av slitna banjosträngar. Vad den här Brooklynkillen hittat i Greenwich Villages gränder har jag ingen aning om men bra är det. I sin ryggsäck har han två album och två ep:s. Den senaste självbetitlade skivan fick en 8:a i musiktidningen Sonic och är något mer välpolerad än det första albumet When the sun’s gone down. De senaste åren har Langhorne Slim öppnat för stora namn som Josh Ritter och The Avett Brothers, nu på måndag delar han Södra Teaterns Kägelbana med Tallest Man On Earth och tillsammans utgör de en utmärkt kombo en regning måndag i november då man som mest behöver eld.
+
Dessutom spelar Marie och Jimmy från Springfield skivor före och efter konserten.
Langhorne Slim spelar även på Debaser i Malmö den 12:e november.
På Debaser Medis trycktes dansant benhård elektropop runt i kroppen. Det var lördag och hjärtat i dansen var As In RebekkaMaria. Lampshadesångerskans soloprojekt har hyllats av kritiska och nitiska journalister i hemlandet Danmark och kan på svenska liknas vid en hårdare Robyn. Helgens spelning som förband till M83 i Stockholm och på Pustervik i Göteborg kom hastigt till och Sverige intogs i all hemlighet. Men med en rojalistisk värdighet och explosiv musik fick hon de flesta hjärtan att dunka ikapp och ingen tvekade på hennes antoinettiska ätteblod!
I slutet av november blir hon Sverigeaktuell igen då skivan Queen of France släpps i det blågula riket och hon gör en riksturné. Samtidigt blir hon nollpunktaktuell då intervjun publiceras i nollpunkt nummer fem!
AS IN REBEKKAMARIA I SVERIGE:
28.11 Växjö, Kafe De luxe
29.11 Umeå, Folkets Hus/Digital Tone Testival
10.12 Lund, Smålands Nation
11.12 Stockholm, Debaser Slussen
12.12 Eskilstuna, Raw
18.12 Karlstad, Koriander bar
19.12 Göteborg, Henriksberg
20.12 Alingsås, MX
