Det snöade. Vi hasade, andra halkade, efter, fram, till. Bistro Hijazz var en annan värld. Vit snö, gråa vägar och svart afton ute medan det innanför var stearinljusbelyst, lamm och linssoppa. Gästerna gjorde kvällen. De tog den med sig in, delade med sig av snön till omfamnade och sög sig till ro vid bord eller bar medan Rikkard Häggboms ”Before you go. Stay.” och ”Fylkingvägen 8A” visualiserades på vitt. I musiken hördes stämningen, skivor snurrade av David Dsilna.

Det var fullt. Strax efter nio landade tre välskräddade och hos oss landade musiken. De hade rest från Göteborg och Falköping. Annielle delade hjärta, tankar och gjorde fenomenal final med country. Stället, platsen, publiken gungade, inombords. Hungerprojektets Caroline Trowald berättade om hungersnöd och vad vi kan göra för att mätta andra med mat. Något så rudimentärt som mat, för alla har den inte. Daniel Elala tog sedan orden ur boken som är svart och stänkte svarta bokstäver över oss. Vi sög, absorberade. Det var orättvisor och hjältar. Erik Runeson spelade igång publiken och sjöng till. Det var ett grepp och han fångade oss, i handen, med händerna. Vi föll i hans värld och soulen gick till själen. Daniel berättade om ensamhet, tvåsamhet, tresamhet och kärlek. The Flanders med Karl-Jakob Andersson som kapellmästare sjöng kvällen in i natten och avslutade.

Det var nu varmt i lokalen. För varmt för kavaj, och det var helt rätt. Det var känsla i bistron, luften och med oss när vi gick. Det var en lyckad fest som fortsatte.

För det här och ditt deltagande är jag dig innerligt tacksam! Tack gäster, artister och konstnärer! Tack Studieförbundet Bilda och Bistro Hijazz!

Nollpunkts varmaste,
mitt varmaste,
Andreas Huld