Om oljebrottning anses vara homoerotiskt så platsar hamam långt längre ut på den skalan. För mig var det en mycket oväntat öppen upplevelse. Jag trodde mig vara tillbaka i min barndoms trygga bad när föräldrar badar med en och tvättar en med ömsint varsamhet.
Jag och Filip, min tillfälliga reskamrat, betalade 10 lira var för massage och bad i en liten by 25 mil från Ankara. Efter att ha hittat fram i de små höga marmorrummen, tvättat av oss vid några låga diskhoar och besökt den finska bastun frågade man om vill ville ha massage. Jag tackade ja men Filip stannade i bastun.
Jag följde den korta kraftiga mannens svängande axlar tillbaka till tvättrummet men de låga handfaten. Mannen pekade på golvet och jag la mig. Sedan lirkade han av mig mina tofflor och mitt skotskrutiga höftskynke. Jag log lite generat. Han hällde varmt vatten över mig, från mina fötter och upp med en fotbadsbalja, en hisnande känsla. Han började bestämt massera och knåda ryggen, han nöp ordentligt. Han övergick till att skrubba min kropp. Avslutade med att hälla vatten över mig igen. Jag fick vända mig och låg på rygg medan han gränslade över mig och masserade och skrubbade min framsida, jag kunde inte låta bli att le.
Han satte mig upp, tog av sina shorts till naket och hans rakade kön blev hängande avslappnat framför mitt ansikte. Han stoppade en tvål i ett slags blött örngott och blåste upp det med luft och pressade sedan genom luften neråt så att skum trängde ut genom väven. Han lät skummet falla över mig och upprepade ett par gånger innan han tvålade in mig och slutligen sköljde av allt. Två nakna män där den ena tvålar in den andra var för mig en rätt ny upplevelse. Jag var i något slags lugn, nära en strid ström av barndomsminnen.
Nu efter ligger jag på madrassen i mitt lilla omklädningsbås. Ramadan har avslutats för dagen, jag har inte ätit, vet inte var jag ska sova men jag har återfått ett hopp. Jag känner mig lugn och jag har återkopplat med min barndom.
Erik ska cykla jorden runt. Tre år ska han sitta på en cykelsadel. Då och då kommer han skriva här på nollpunktbloggen. Om det intellektuella äventyret, om ensamheten och vad han kommer att tänka när han möter den. Det är också han som fotograferar. För att läsa mer om projektet kan du trycka här.