Parken, Göteborg, 13 nov 2009.

Tvillingarna Claes och Per Strängberg är lika som lingon och de står längst fram på scenen när Immanu El firar sitt nya album, Moen, med konsert. De är pojkarna från Småland, de är pojkarna från Moen. Där kan du se dem en och en och stundom två och två. Bandet har växt fram ur småländsk morän men trampar numera västkustens klippor och aveny. Parken i Göteborg som hushåller releasekonserten är fullsatt av vänner och främlingar som gillar musiken. Inramningen är stram; instrument och unga män. Men när bandet framför sin personliga postrock rör de sig fram och tillbaka mellan det förtroliga samtalet och de ödsliga vidderna som om de söker efter den perfekta balansen mellan skörhet och storhet. Det sökandet tilltalar många. Och gör att musiken inte står still. För det mesta rör den sig på kontinenten. Immanu El tar sin rockverksamhet på export och tar med sig Småland ut i världen som en annan Ingvar Kamprad.

Hej Claes, det har gått två år nu sedan ni släppte ert debutalbum, vad har hänt sedan dess?
Vi har turnérat så mycket som möjligt och gjort över 100 spelningar i 20 länder. Det har blivit kärnan i vår verksamhet. Vi har jobbat hårt för att få bli mer och mer självständiga och jobba utifrån vår egen vision och budget utan att sälja ut våra rättigheter. Det är tufft i början men tack vare ett frekvent turnérande så har det gått väldigt fort, trots allt!

Vad är Moen, vem är Moen, eller kanske var ligger Moen?
Moen (Mo i bestämd form) syftar på en höjd eller ås, ett typiskt småländskt ord. Vi har vävt in en hel del hembygdsromantik i plattan som tillsammans med lite svenska folk-influenser gav upphov till namnet. Immanu El startades i en gammal ladugård av mig, min bror och Emil som alla kommer från Ebbarp, beläget på sluttningarna mot Vättern på den så kallade Högamon… du hänger säkert med i vad jag menar…

Jodå, jag hör mycket natur när jag lyssnar på Moen, kanske inte lingonröda tuvor, men från den sköra blomman och ut över de stora vidderna. Är det något som har inspirerat er?
Det tror jag verkligen. Jag ska inte tala för oss allihop men jag känner mig personligen väldigt inspirerad över ”den besjälade naturen” och det nästan romantiska idealet om att skildra tillvaron på ett mystiskt vis. På något sätt har jag velat skildra det musikaliskt med mycket kontraster och dynamik, omväxling och överraskning.

Det känns som att sången har fått ta mer plats på nya skivan. Får det några konsekvenser, för till exempel textskrivandet?
Det stämmer nog, jag och min bror som skriver texterna upptäckte det i slutet av produktionen då vi arbetade med texterna. Eftersom vi gärna inte skriver i talspråk utan gärna lutar oss emot stödord och någon form av minimalism blev det en lite större utmaning att skriva texterna. Det hela växte fram under en längre tid och gjordes inte över en natt…

Skivan är nu inspelad, producerad, släppt och firad… kommer ni ta Moen ut på turné?
Jajjemen, vi gör vår första releaseturné i januari-februari då vi åker ut 6 veckor i hela Europa. Det blir spännande.

Jaa, ni har ju inte spelat så jättemycket i Sverige utan mest hållit till i Europa. Är Stor-i-Tyskland det nya Stor-i-Japan?
Det tror jag inte, det är två ganska olika marknader. Det som de däremot har gemensamt gentemot Sverige är att det är en mycket större publik och därmed större industri även för mindre etablerade artister och band. Det råder också en ganska annorlunda kultur i konsertlivet –  det finns massor av klubbar som drivs genom att ta dit nya och spännande band från hela världen, även i mindre städer, som sätter upp konserter flera dagar i veckan. Folk i allmänhet är mer öppna och nyfikna än i Sverige tror jag… Lite svårt att sätta fingret på.

IMMANU EL PÅ SPOTIFY

http://open.spotify.com/album/3yqWhq8Jll3OSdHXngswFK